idag har vi firat min brors födelsedag med en hamburgare på bigboy! Sen tårta hos mamma. :)
Vi gick även förbi calles chefer och visade upp lilltrollet :) På väg till mamma mötte vi pappa, sen stannade johan o jonas och hejjade och kollade in hugo. En sekund efteråt åkte marie o helena förbi och stannade och fick se hugos söta tryne :) Och verkligen alla kommenterar hans hår.  Haha det e så roligt. jo efter att marie o helena hejjat på oss åkte oxå sofia westin förbi och hejja. Stanna dock inte men det var nog tur det annars hade vi nog missat tårtan hemma hos mamsen.



Även om livet har blivit så mycket mysigare med hugo, så har det även öppnat mkt oro hos mig. Jag tycker det är väldigt mysigt och amma pga av närheten men när hugo suger så typ suger han så starkt o snabbt att han får i halsen. Och det gör att jag får en sån satans panik o blir rädd att han ska kvävas till döds så jag genast börjar toklipa och ger han till calle, så han får slå han lite lätt i ryggen. Inser nu att jag inte sörjt klart och acceperat tvillingarnas död på långa vägar. Hormonerna som finns kvar i min kropp gör inte saken bättre. jag grinar minst två ggr om dagen. Har hemska tankar i mitt huvve hela tiden som gör att jag går runt som en zombie i min egna lilla värld. Hör inte om calle frågar eller säger nått. Går bara runt och tänker. Det hade varit en sak om jag gått runt och tänkt på alla underbara upplevelser vi komma ha med hugo, men nu tänker jag verkligen bara på död och plågeri konstant.
Det blir ju inte lättare heller av att läsa på text tv om mammor som skär sina barn med spik o grejjer.
Hoppas ni inte ser mig som ett psykfall nu. Ville bara skriva av mig lite. ska faktiskt gå till en tant o prata om detta imorgon. Ber till gud att hon ger mig verktyg som jag kan börja använda nu på torsdag då calle går tillbaka till jobbet ch jag blir ensam med hugo o mina rädslor.