igår var en lessen dag. så idag får bli en oki dag :) måste bara säga att det jag skrev igår inte var menat till alla jag känner. bara till dem som tog åt sig ;)  a iaf så är jag väldigt väldigt trött. hoppas jag inte kommer få jätte stora hängiga ringar under ögonen bara. men som sagt detta ska bli en hyfsad dag även om jag inte är spec på topp. Men jag måste säga det att jag känner mig väldigt pressad. det känns inte som att det är okej för mig och bara vara hemma och inte vara social med någon. Alla ringer och vill vara med en och självklart vill jag vara med dem oxå men jag är så himla seg. orkar inte. Men ändå lovar jag och säger till mig själv att jag ska skita i dem dumma signalerna kroppen skickar mig. men en sida av mig säger att: "Fan e du dum elle? lyssna på din kropp. ofta den ljuger?" Såå.. jag avböjer de planerade och får fet ångest. Alltså under dem här 1 ½ åre jag har vare gravid så har jag typ bara stängt in mig. OCH NU när hugo äntligen har kommit ut och lever och jag kan börja leva jag med så e jag TRÖTT! Blä säger jag bara. men rätta miig om jag har fel folk, men är det inte lika bra och lyssna på dem dumma signalerna? Jag måste väl bli pigg nån gång? eller?