jag är en jävligt snäll person. extremt snäll så att jag blir dum mot mig själv! jag gör konstant saker som jag inte vill tex som att ställa upp för andra människor och göra nånting bara dem vill. gå igenom saker jag helst vill slippa bara för och vara snäll? varför gör jag så? en grej vet jag iaf.. att jag är rädd för konflikter pga att jag inte kan försvara mig i krigens hetta. bara därför. inte för att jag är rädd för andra människor..just det att jag inte har nått och säga/komma med när jag egentligen har det om jag bara får tänka till lite granna. förstår ni? om jag bara självsäkert kunde lite på mitt minne skulle jag hamna i diskutioner ganska ofta. för jag är riktigt less på vissa som bara tror dem kan kliva på mig pga av att jag inte brukar öppna käften. Det jag därimot är duktig på, det är och bli sur. ARG! just för att jag bara samlar på mig saker hela tiden. jag visar personerna i min omgivning att jag blir sur men därimot kan jag inte förklara till dem varför. det tar stopp. det suger och det är absolut inge bra. men folk ska för fan inte tro att dem kan kliva på nån människa. hur stor eller liten den än är.

men nu jävlar, från och med idag, ska jag säga ifrån om nånting inte känns bra. om jag förlorar kompisar på vägen...shit the same. jag ersätter dem nog ganska lätt nu förtiden. för jag blir bara mer och mer social för varje dag som går märker jag. träffar många personer på stan som jag pratar med som jag lätt skulle kunna bjuda hem på en fika. tror jag gör det nästa gång:) why not? jag lever bara en gång. varför skulle dem egentligen säga nej? tror inte dem skulle prata med mig om dem inte gillade mig..alla letar vi efter människor man kan umgås med och få nå utbyta av, eller hur?

så, emma söker vän. skulle du som läser vilja leka med mig?=)